Som alla tidigare somrar med egen båt skulle vi naturligtvis styra kosan till Jakobstad även i år. Med debaclet sommarn innan i färskt minne kändes det tryggt att Lasse och Elisabeth skulle haka på.
Den som har minne för andras olycka kanske kommer ihåg att vi året innan avbröt färden till Jacobstad då vi fått problem med elsystemet på våran Brutal. Det känns ju inte så tryggt när navigtorn slocknar och spänningen till instrumenten sjunker till 3 volt. Nu var ju el-problemet av enkel natur en inte helt professionell sammankoppling av systemets 0volt var orsaken till spänningsfallet.
Som vanligt lyssnade vi på slutet av kvällsandakten för att inte missa väderrapporten den kommer ju direkt efter andakten. Rapporten lovade tjänligt väder möjligen någon dimbank och eventuellt åska fram på eftermiddagen.
Vi beslöt att kasta loss tidigt nästa morgon i alla fall före det att traktens tuppar vaknat. Lite morgondis var det men inte så tätt att det avskräckte. Efter någon timmes gång ser jag någonting i vattnet trodde först att det var en säl men icke, det var en massavedsbit av björk som låg och flöt. Den hade säkert ställt till en del elände om man kört på den. Sådana händelser gör att man blir påmind om vikten av att hålla utkik. Det ligger ju en del skräp och flyter omkring på våra vatten.
Lasses och Elisabeths båt såg ut att trivas på Kvarken, på något sätt såg det ut som om hon gick lätt med litet svall. Man blir onekligen lite fundersam vart utvecklingen burit hän med större och större motorer, turbo, efterkylning, elektronisk trimning mm. Det borde gå att göra ett båtskrov med minimalt vattenmotstånd som inte behöver plana för att gå lätt och med relativt liten motor med god ekonomi som följd. Att dra upp en 4 tons båt i planing kräver stor motor med dålig bränsleekonomi som följd.
Det hände inte så mycket mer på själva överfarten utan vi kom till Jakobstad utan mankemang. Plats fanns vid gästbryggan så vi kunde fånga varsin boj. Framåt kvällen fylldes hamnen, det var ju Jakobsdagar med besökare från alla håll. Vi fick låna Sagas svågers jobbarbil en Ford Sierra som sett sina bästa dar, men den gick ju i alla fall. Första dan ägnade vi åt marknaden där det bland annat fanns ett sagolikt utbud av osthyvlar och stekspadar, enligt försäljarna helt oumbärliga. På kvällen slank vi in på Pavis för att låta några öl slinka ner.
Nästa dag åkte vi alla fyra till motormuseet där man visade gamla motorcyklar och gamla utombordare , utanför museet hade man ställt iordning flera gamla motorer som man även startade, en del vibrerade så halva kommunen kom i svängning. Sen for vi till Gamla Karleby eller som den på finska heter Kokkola. Saga gjorde ett ärende på lantmäteriet under tiden pustade vi andra ut i skuggan av ett lärkträd. På hemvägen tog vi omvägen över Mustakaari, såg riktigt trevligt ut med en stor restaurang i anslutning till hamnen. Väl tillbaka i Jakobstad fick vi höra rykten att Baltic sjösatt en 120 fotare. Vi tog Forden och körde mot industrihamnen där hon låg i all sin prakt, en enorm segelbåt med mast potentare än det mesta. Riktigt snygg var hon med fina linjer, det var visst en onödigt rik norrman som beställt det fantastiska flytetyget.
Nästa eftermiddag bestämde sig Lasse och Elisabeth för att skvalpa tillbaka till Sverige. Vi tackade varandra för trevligt sällskap och plötsligt var vi ensamma i främmande land. Resan hem hade gått bra frånsett att omvandlaren som driver pc-plottern intagit en självförstörande temperaturhöjning.
Själva for vi till Kållby, Sagas hemby där vi (hon) skulle städa ur de två småstugor vi haft där. Dessa vore nu sålda och skulle därmed befrias från personliga effekter. Som alltid vid dylika arbeten behövs ju både jobbare och övervakare. Snabbt tecknade jag mig för övervakarrollen så att inget onödigt skulle behöva fraktas hem. Vet ej om jag lyckades särskilt bra.
På söndag bestämde vi oss för att fara hem, sjömacken öppnade klockan 12 så vi puttrade dit i god tid för att slippa stå i kö. Efter att ha fyllt tanken med kraftfull billig finsk diesel gav vi oss iväg. Just innan vi kom till handelshamnen blev vi stoppade av den aktiva finska sjöbevakningen. Skepparen fick blåsa i ett spritdoftkännarrör som om det hade kunnat, säkert hade visat –1, nu var det efterblivet så att det ej kunde visa mindre tal än 0,0. Detta ska tolkas så att skepparen befanns nykter och ej kunde med lagens hjälp avhysas från sin båt. I Finland har man mindre släpphänta regler än vi har i Sverige rörande båtsäkerhet. Vi fick visa upp våra flytvästar och brandsläckaren. Eldsläckningsapparaten befanns undermålig i så motto att den ej besiktigats detta år. Den högste i sjöbevakningsbåten tog först på sig sin bistraste min sen tog han fram en blankett som han frenetiskt fyllde i. Brutals skeppare såg nu sin närmsta framtid tillspillogiven han kanske skulle åka in i fängelse för sin eldsläckarförsumlighet. Nu var det ej så illa utan vi fick uppmaningen att besiktiga släckaren eller köpa en ny inför nästa Finlandsresa. Våra grannar i gästhamnen kunde slinka förbi med sin Dragon när nu sjöpoliserna var upptagna med oss försumliga svenskar.
Efter det att sjöpolisen släppt greppet om oss fortsatte vi den avbrutna hemresan. Halvvägs över Kvarken ser vi hur himlen mörknar i sydväst ser ut som om asaguden Tor tänker göra en resa över himlavalvet. Åskvädret ser ut att dra norrut, så vi drar ner på farten för att ej komma rakt in i eländet. Det blixtrar rätt häftigt och bullrar med detsamma. Vi svänger ner mot Holmön för att kunna slinka in söder om åskvädret efter någon halvtimme har åskan passerat så vi kan återta kursen mot Sikeå. Vi kom lyckligt hem och kunde därmed bokföra resan såsom lyckosam.
Saga o Alf