Av Elisabeth
Någon gång under sommaren –04 hade vi tänkt fara norrut med båten, norrut i vårt fall är ovanför Gumboda, vilket hittills var nordligaste platsen för ett båtbesök. Vi hade ju också hört hur fint det är uppe i Piteå-Luleå skärgård.
Lördagen 10 juli var en perfekt dag att åka. Vi startade ganska tidigt. Jag och Lasse i ”Triona”, Janne och Fredrik skulle åka i Jannes ”Ms Kin”
Det bestämdes att vi skulle angöra Kurjoviken som första anhalt, resan dit var helt perfekt, det var så lugnt på vattnet att man nästan inte märkte att man satt i en båt. Framåt eftermiddag kom vi fram. Det uppstod dock ett problem, det fanns en skylt som det stod ”Gästhamn” på, men man kunde inte utläsa var gästplatserna var belägna.
Nåväl, vi la oss på två lediga platser och frågade en man på bryggan om han trodde att det skulle gå bra att ligga där. Han trodde inte det skulle möta några hinder eftersom ägarna till
platserna var ute på seglats. Vi skrev i alla fall en lapp med mobilnumren på så de skulle kunna ringa om vi låg i vägen på något sätt, vi skulle nämligen gå in till Skellefteåhamn och äta middag. Efter maten gjorde vi en liten sightseeing i samhället innan vi gick tillbaka till hamnen.
På söndag förmiddag gick vi åter in till samhället, denna gång för att proviantera inför nästa etapp. När vi kom tillbaka hade ägarna till båtplatserna kommit tillbaka. Det visade sig vara ett par som Lasse och Janne pratade med Holmön någon vecka tidigare. Efter lite båtprat styrdes kosan mot Piteå.
Det var inte lika fint väder som på lördagen men ändå acceptabelt. På kvällskvisten vi till Piteå eller rättare sagt, en bit norr om stan. Vi hittade ett ställe med bryggor där vi la till, vi trodde vi kommit till gästhamnen ”Svinöra”, men en karl som var på bryggan pekade ut var den låg, några hundra meter längre bort. Han sa dock att vi kunde vara kvar där vi var nu över natten så vi låg kvar där och nästa morron for vi till Svinöra.
Det är ett jättefint ställe, man kom in i en hamnbassäng med bryggor på tre sidor. På bryggorna fans bord och bänkar där man kunde sitta. På ön fanns också en kiosk där man bl.a. kunde köpa palt.
Följande dag for vi in till Piteå för att tanka och handla. Även gasoltuberna skulle bytas. Det sistnämnda visade sig inte att vara så lätt som man skulle kunna tro. Först gick vi till den mack som låg närmast, men där hade de inte den sortens tuber vi skulle ha så det var att bege sig till en annan bensinstation för att få tag på rätt modell.
Sedan inhandlades det surströmming med tillbehör som vi tänkte äta till middag. Efter tankningen på sjömacken åkte vi tillbaka till Svinöra och inmundigade strömmingen, det var faktiskt en del andra båtgäster som verkade lite avundsjuka på vår middag och det kan man ju förstå.
Herrarna hann med bastubad, det finns nämligen en vedeldad bastu därute.
Jag han med att gå runt ön, det är dock inte så jobbigt som det kan låta, den är nämligen inte större en halv km i omkrets.
Nästa dag träffade vi återigen av ägarna båtplatsen i Kurjoviken, de hade kommit seglande under natten. Det visade sig också att Lasse skjutsat dem en gång från Sikeå till Robertsfors för att handla, nog är världen ganska liten ibland.
Nu hade vi bestämt oss för att åka vidare till Luleå, så vi styrde kosan norrut. Det blev en fin dag på sjön och på eftermiddagen kom vi fram till ”Ettans Båthamn”, och efter vi hade förtöjt våra båtar gick vi på restaurangen och åt, man var ju ganska hungrig efter båtresan. Det fanns också en båtaffär i anslutning till hamnen dit vi gick in och tittade, där fanns det allt möjligt från nyckelringar till stora båtar. Vi träffade också på de som jag och Lasse följde med till Vasa sommaren 1998, den här hamnen är nämligen deras hemmahamn.
Centrum av stan var inte så långt borta, så man gick dit lite nu och då.
Man förstod när man ringde till hemtrakterna att vi hade bättre tur med vädret än hemmavid, jag tror inte det regnade någon gång, utan det var mest soligt. Även i den här hamnen dök
”båtplatsägarna” upp.
På lördag e.m. började hemresan, vi hade planerat att köra till Furugrund den dagen. Vi körde inomskärs och det var verkligen fint däruppe, många små öar som låg utspridda, en del med stugor på. Efter c:a 10 timmar på sjön kom vi då fram till Furugrund, man var faktiskt ganska trött efter färden, så det var inga problem att somna.
Det visade sig att det fanns en servering i huset vid hamnen där man sålde glass, fika och vofflor, det var mycket folk där och handlade.
Fem cyklar fanns till utlåning, dock var det bara två som hade luft i båda däcken, så jag och Lasse tänkte ta oss en tur upp till Byske per hoj. Vi upptäckte dock efter ett tag att cyklarna inte var av första klass. På Lasses lånade cykel var sadeln lös och bakhjulet vint så det skrapade i bakskärmen, den jag cyklade på hade en kedja som ”kuggade över” när man trampade hårt, vilket man var tvungen att gör med höger ben, eftersom trampa for ut i 90° vinkel i ett visst läge. Nåja i utförsbackarna gick det i alla fall ganska bra. C:a 5 km och lite suck och pust var vi då framme i Byske.
Där var det marknad och mycket folk. Vi gick runt ett tag och tittade, sedan handlade vi mat till grillningen som vi skulle göra på kvällen. Kvällen blev lyckad och vi planerade att åka hemåt på morgonkröken när det lugnat ner sig på vattnet, det hade nämligen blåst ganska hårt på dagen.
03 på måndag morgon tyckte Lasse att det var dags att kasta loss för hemfärd. Det var fortfarande lite sjöigt därute, men inte så mycket att man blev sjösjuk. Ett tag på mitten av dagen, ungefär vid Bjuröklubb, var vädret riktigt fint med solsken, men ju längre söderut vi kom desto sämre blev vädret, regn och blåst och sista biten in till Sikeå hade vi ganska kraftig sidsjö.
Ungefär tolv timmar efter starten från Furugrund kom vi fram till Sikeå Hamn, efter en fin semestertripp tycker vi som var med.
Fredrik
Janne
Lasse
Elisabeth