TANKAR KRING TANKAR
eller konstan att segla till Kokkola med ett sjökort över Pietarsaari!!!!

En ljummen augustikväll fick två landkrabbor en telefonpåringning från skepparen på Lady Å. Erbjudandet gällde en weekendsegling till Finland. Efter att ingående förklarat för våra lagvigda att det inte rörde sig om någon vanlig färjetur utan en riktig eskadersegling, fick vi så småningom avresetillstånd.

Med erfarenhet av våra matvanor började genast våra hustrur att länsa handlare Björns hyllor som om seglingen skulle gå jorden runt. När matkassarna mödosamt kånkats hem, började en anrättning av de mest gastronomiska specialiteter växa fram. Inget fick ju lämnas åt slumpen. Som alltid vid "karasegling" bör ju allt vara fixat och färdigt så att besättningen bara har att ägna sig åt s e g l i n g.

Kvällen före den stora avresedagen när allt var stuvat och klart, hölls rorsmansmöte ombord på Graziella. Vi som tidigare bara sett Jakobstad från landsidan lyssnade andäktigt till Eriks målande beskrivning av det uppdykande finska landskapet. Om vi höll en kurs på 116 grader skulle vi efter 8-10 timmars segling se röken från en väldig skorsten. Därefter skulle silhuetten av av Måsskär dyka upp likt en tanker... Tankar?? Inseglingen till Jakobstads hopptorn - resans mål - skulle vara problemfri så när som på ett mudderverk med vajrar och pråmar m. m. som skulle passeras.

Fredagen den 13 (trettonde!) augusti 1982:
(undra på att det gick som det gick)
Vi träffades på kajen i Sikeå kl. 11.30. Vädret var soligt, vinden 10-12 m/sek med en hotande kuling från SO. Eskadern har nu reducerats till Graziella med Kjell, Erik och Karl-Ivan och Lady Å med artikelförfattarna som besättning. Överfärden blir en härlig segling för öppna vindar. Loggen slår mellan 7 och 9 knop. På ett tidigt stadium konstaterar vi att Graziella tar en något nordligare kurs än den överenskomna 116 grader.

Efter 6 timmars segling och ivrigt spanande börjar vi skönja röken och siluetten av en tanker. Vi ser nu Graziella i fjärran styra mot en fyr norr om oss. Vi faller av och länsar mot samma fyr. Nu börjar bekymren! Tankern rör sig. Graziella gör ett konstigt slag mot söder och försvinner. Vi upptäcker ytterligare en fyr som tyvärr inte existerar på det 15 år gamla sjökortet som Helge B så vänligt lånat oss. Ett kort rådslag övertygar oss om att fyrkassunen byggts efter kortets tryckning.

Enligt sjökortet ska prickad inseglingsränna finnas styrbord om fyren. Två timmars sökande efter nämnda ränna och 100 varvs vridande på sjökortet och spanande efter vart andra båtar tar vägen, resulterar i att HO och LB övergår till kedjerökning. Navigationsansvaret läggs i händerna på RH. Ytterligare vridande av sjökortet föranleder RH att komma med en genial idé -Vi går iland på fyren och frågar! Motvilligt accepterar kedjerökarna detta förnedrande förslag. Väl framme vid fyren upptäcker vi till vår glädje en väl utprickad farled! Kursen 109 stämmer enligt kortet - vi är på rätt väg. Visserligen förefaller endel prickar och öar något lite malplacerade, men man kan ju inte begära allt på en gång. Våra irrfärder tycks tyvärr inte ha undgått alla. En finsk båt följer oss intresserat på avstånd. Men eftersom vi äntligen är på rätt väg nonchalerar vi alla eventuella försök till kontakt.

Kontakt får vi dock efter någon timme i form av en finsk kustbevakningsbåt som med hög fart bordar oss. I vår iver att hitta fyren har vi nämligen glömt att tända lanternorna. På knagglig svenska försöker dessa gentlemän att göra oss uppmärksamma på detta mörka faktum. Vi urskuldar oss med att vi söker ett hopptorn och att vi haft problem med inseglingen vid Måsskär. En något förvånad kustbevakare upplyser oss då om att det problemet har vi fortfarande kvar - den fyren vi just passerat var alls inte Måsskär utanför Jakobstad utan Tankar utanför Kokkola. Och något hopptorn i Kokkola hade då de aldrig hört talas om! Med hjälp av kustbevakningen lotsades vi så småningom in till Gamla Karleby där vi mottogs av ett uppbåd kustuppsyningsmän. Besättningen sände en tacksamhetens tanke till Sture B som innan avfärden prackat på oss ett certifikat med en massa stämplar - vilket också var det första som efterfrågades. Skepparen inkallades sedan till ett timslångt förhör där han med stor framgång lyckades förklara att en blomsterhandlare och en sjuksköterska är samma sak.

Trots boten för utebliven lanternföring skänker vi även den finska kustbevakningen en tacksamhetens tanke. Om inte den funnits hade vi väl fortfarande sökt ett hopptorn i Kokkola.

Dagen efter återförenades vi med Graziella efter en underbar seglin från Gamla Karleby till resans egentliga mål - Jakobstad. Och återseglingen till Sverige förflöt utan malörer.

                                                                      Hans-Olof, Lennart och Roger på Lady Å
                                                                        (ur SBK:s årskrönika 1983)                                     Tillbaka till början